SKRIK INTE, LYSSNA

Någonting jag tänkt på är den här metoden att gapa skrika på sina barn, snälla gör inte de. Eftersom jag själv är mamma ser jag eller kanske lägger märke till föräldrars kommunikation med sina barn. Om ditt barn är jobbig och helt enkel omöjlig att ha och göra med så skrik inte på dem. Jag tror bara det ger motsatt effekt. Ju mer frustrerad irriterad och till sist får du nog skriket skapar bara en enorm obalans framåt och barn gör som sina föräldrar gör, då gapar dem också. Kommunikation är nyckeln till allt. Barn behöver din uppmärksamhet och om vi tilllåter våra barn att få den så dem kan prata och förklara så innebär de att vi föräldrar måste lyssna också. 

Céline brukar säga mamma ska vi snacka lite. Det har liksom blivit vår grej och så lägger vi oss i soffan eller sängen eller rak långa på golvet. Då kan samtalen handla om lite allt möjligt, att hon fick sitta själv på bion med förskolan för alla fröknars knä var upptagna, eller ngt hon varit rädd för, inte vill eller hur kul hon hade imorse när hon hoppade i sängen. Jag tror det är så enormt viktigt att vi som föräldrar gör det möjligt för kommunikation. Jag får ju reda på så mycket av det hon känner och upplever då. Och att vi på ett pedagogiskt sätt får kriga lite extra och inte tappa humöret. 

Céline vill ibland inte borsta tänderna för då vet hon att det närmar sig läggdags. Efter 1 h utan resultat vill jag ju gärna bara säga nu måste vi detta och bara göra de, för ögonen går ju i kors och ge upp går ju inte heller. Men där får vi kriga så pedagogiskt vi kan. Den senaste metoden har varit Jag (mamma) är en mullvad som gärna vill borsta tänderna på vovven (min dotter) snälla kan jag inte få de?. Man får försöka med allt, för om det blir ett tvångsmässigt borsta tänderna så blir det samma visa imorgon, beteende föder beteende. Istället om mullvads metoden funkade efter 270 försök så nästa dag när man nämner mullvaden så går de hem efter 210 försöket, och man gör ju ngt tråkigt till ngt kul istället. Vi får inte ge upp som föräldrar och bara gapa om en massa måsten från de att vi hämtat våra barn från förskolan. Vi måste lyssna och orka hur jobbigt det än är. 

Våra barn måste våga säga vad dem känner och vi kan hjälpa till med de så mycket, mer än vad vi tror. Våra barn kan och förstår känslor väldigt bra och jag tror att det är enormt viktigt att dem får sätta ord på dem. 

Jag ser även mobbning om vi ska kolla de så eller föräldrar som trycker ner sina barn, kanske omedvetet men "spring till pappa och böla då" eller "åh du gör ju aldrig som man säger" vilken enorm oduglig känsla de måste bidra med. Ibland tror jag att många föräldrar vill visa andra titta vad jag sätter gränser och så förstår dem inte hur omgivningen igentligen uppfattar dem för dem har inte samma uppfattningen om sig själva. 

Så varför skriker så många på sina barn ? Man vill väll skapa dem bästa förutsättningarna för ett förtroende med sitt barn. Man får ju ställa sig frågan hur gör jag på bästa möjliga sätt så att mitt barn ska känna att jag finns där. Det värsta svaret en vuxen kan ge ett barn enligt mig är "det bara är så" barn kan ställa tusen frågor, förklara för dem. Dem utvecklas, vill veta, inte så konstigt att dem är frågvisa. Uppmuntra stötta och visa att dem är så älskvärda ! 

Jag älskar henne mer än livet och jag påminner henne om de varenda dag <3



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0