I'm friends with a monster that's under my bed

Jag har alltid varit en sån som har tagit alla andra först. Brytt mig lite för mycket och satt mig själv sist oftast. Fast nu när jag blev gravid så satte jag mig själv först. Jag har inte alltid mått så bra förut, går ju på mina antidepresiva som ni vet och jag mådde verkligen skit ett tag, fick höra ofta varför skriver hon jennie så deprimerade inlägg på sin blogg och u name it. Men att skriva är terapi, det är det för mig iaf. Alla är vi olika. Som sagt har nu satt mig själv först och jag mår sjukt bra för tillfället. Jag har inte haft en panikångest attack på huuur länge som helst (peppar peppar) Nej men klart man ska bry sig om människor. & jag skulle aldrig vilja såra en människa med flit, men blir man tvungen för att inte såra sig själv så blir det så. Jag var inte lycklig förut och jag har kapaciteten till att tänka lite för mycket. & det är sämst när man inte kan stänga av & hjärnan går på högvarv. Ju tröttare jag är desto mindre går jag in i tankar & analyserar allt om & om igen.
 
Jag behöver positiv energi och har börjat se livet från en helt annan sida, vilket igentligen är rätt sjukt när jag bara för mindre än 2 år sen knappt ville ta mig ur sängen & leva. Alla har vi kriser & perioder i livet som är mindre bra, jag har verkligen haft min. Jag hoppas verkligen aldrig att jag trillar så djupt igen.
Nu vill jag bara se bra saker & det känns verkligen annorlunda i kroppen, människorna runt mig märker de & jag märker hur jag börjar tycka om livet mer & mer.
Att gå runt att må dåligt är verkligen fruktansvärt och jag önskar ingen människa ska behöva göra det, det är så jävla svårt att veta hur man ska ta sig upp, men förhoppningsvis så gör dem flesta de på ett eller annat sätt.
 
Jag har alltid tyckt om mig själv och har helt otroligt underbara människor runt mig, kan köpa mig näst intill vad jag vill och jag är frisk men mår man dåligt innombords & knappt vet anledningen så är det verkligen skit jobbigt. Så att vara här jag är idag psykiskt sätt känns igentligen helt overkligt. Men är väldigt glad att jag känner såhär idag :) Vet igentligen inte varför jag kom in på allt de här känner väll bara att jag vill dela med mig lite av mig här ibland ;)


Kommentarer
emmaEnarna

Skickar en stor varm kram till dig <3

2014-01-22 @ 18:17:26


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0