När livet sviker är det bra att vara två men ena halvan av mig slutade förstå

Jag vet att det blir bättre men det känns inte hittills. Jag fastnar i tankar & försöker ta mig loss när jag tänker på dagen då nånting hände mellan oss.
Men nu vet jag vart du står och jag behöver dig inte vi bröt av våra band och dem gick av direkt på mitten.
Vad var det som hände jag menar du & jag mot världen vi skulle alltid vara vänner.
Du har förändrats så mycket jag vet knappt vem du är vart tog den personen vägen som alltid fanns där? du förlorade min tillit när du släppt mig handen. Alla minnen stannar kvar på alla stunder som vi skrattat det var du & jag mot världen jag ville aldrig ha nån annan.
Jag vet mycket väl att en dag kommer jag att le men när jag sitter här och skriver rinner tårarna ner.
 
Men jag blev lämnad här som tack för hjälpen vi gick skilda vägar & greppa tag i andras händer.
Jag försökte göra allt med det blev bara så fel lögnen om tillit eller löften om att bry sig som inte längre finns mer. Var ärlig mot dig själv var det såhär det skulle bli isåfall trodde jag fel om hela dig och ditt liv.
 
Såklart jag vill va vänner men du ser att det inte går för varje gång jag ser dig river du upp gamla sår. 
Vill du ha mig vid din sida får du börja med en sak ge tillbaka mig mitt hjärta för det var de som du stal
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0