Fråga dig först, sen någon annan.

"jag är uteflicka" har jag hört , va är det för fel att gå ut och sätta sig med sina vänner egentligen? eller dansa och ha skoj? jag fattar inte måste man ha ett smek namn då eller. haha

Om du vet hur det känns när ditt hjärta brister, om du vet hur ont det gör varför låter du tanken ens få dig att dela med dina känslor. Så som du får ont får vilken människa som helst, den ända skillnaden är att människor visar det på olika sätt. Jag har alltid sagt "en kille som gråter är en kille med hjärta" Jag vet att det inte ligger i någons händer när de gäller att uttrycka känslor men de är mitt egna ordspråk, och med det menar jag att det inte spelar någon roll om du är kille eller tjej vi alla har känslor och vi alla får ont.

Ibland finns det känslor som aldrig försvinner och de är allt från kärlek, hat eller sår! Man kan förtränga de och med sin egna hjälp inte tänka på dom, men minsta lilla plats, ord eller rörelse kan få dig att tänka på något du verkligen inte vill minnas! Men utav egen erfaranhet så vet jag att de automatiskt minskar på smärtan ju mer du hjälper dig själv att komma över det, så när de känsliga ämnet som fick dig att gråta nätter helt plötsligt blir ett "aja skitsamma" Då vet du att du är på rätt spår, de är då du som bäst kan utnyttja dina vägar, Det är inte lätt, de är nog det sista de är men du kommer ingen vart genom att trycka ner dig själv och presonen som sårat dig, det får dig att tänka mer och du lider? Så vad är vinsten med de hela, när du har en annan väg du kan välja där du verkligen sätter dig ner och bestämmer att det är dags - vad gör dig lycklig?, vad får dig att sluta tänka? Sen vet vi alla att svaren ligger hos oss själva och att det egentligen bara är vi själva som kan hjälpa oss fram.

De viktigaste i allt detta är att du inte gör något mot någon som du själv inte klarat av att någon gör mot dig, för som sagt alla har känslor..



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0