she doesn't mind



Vilken jävla dag. Vaknade för sent. Fötterna är trasiga. Motivationen är borta. Gråter på öppen gata och förmår mig inte ens dölja min förtvivlan. Blickar från förbipasserande, det spelar ingen roll. Det är inte upp- och ner, det är bara ner. För mycket ängslan. För mycket känslor. För mycket tjutande i öronen och inget prat, inget skratt behöver musik som jag kan dränka det i. Hjärtat är fullt men samtidigt ihåligt. Ångesten knackar på dörren och jag öppnar den halvt, orkar inte säga ett ord, men vet att den hittar sin väg in ändå. Den har varit här förut. Gå. Snälla, bara gå.
vilken jävla lögn jag dragits in i



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0