Medgång gör vänner, motgång prövar dem.

Man kommer till en tid då du märker, vafan gjorde jag så för, varför ställer jag upp alltid, jag får ju ändå inget tillbaka? bortglömd? eller bara en väldigt bra vän när dem behöver, fine, men kom inte till mig nästa gång för ingen av er fanns där när jag behövde ngn.

Den som står bredvid dig behöver inte alltid stå dig nära.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0