Jag har hållt mig i mitt skal allt för länge nu. Jag har alltid haft något annat i baktanken. Men inte den här gången. För jag vill ta den risken.

Jag har en tendens att läsa av människor. Jag har ögon i nacken och jag ser allt, allt. Människor har alltid sett det som något positivt. Men ibland önskar jag faktiskt att jag var blåögd och lät saker passera. Ung och dum. Att inte tänka för mycket. Då kanske jag inte hade hamnat i den situationen jag befinner mig i nu. Kanske hade det varit bra nu om jag inte hade varit så in i helvetes nyfiken. Men & andra sidan inte. Jag är trött på att inte släppa in.

En relation som bara är byggt på utsidan håller aldrig. And that's my problem. Jag dras till trasiga själar, till idioter. För att testa. Testa mina egna gränser och se ifall jag lyckas. Jag älskar förändring, men jag lyckas inte alltid. Om det är bra det vet jag inte. Jag vill inte säga att jag blivit sårad, för jag hatar att tycka synd om mig själv. Jag har en tendens att läsa av andra människor, och det är väl det ända vettiga jag fått ut av att testa mina gränser. Jag valde att spela spelet ett tag. För det går om man vill. Jag tror att man kan få vem man vill på det sättet. Men jag vill inte spela några spel längre. I guess it's pay back,.. men Jag vill bara vara mig själv. Det gäller bara att hålla sig till dem oskrivna reglerna och det är väl de värsta. Men to the point. Jag är så trött, så äckligt trött på att man bara ser ens yttre. För jag är så mycket mer än så. & Ibland önskar jag att människor kunde se mer av det.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0