Everything.Nothing.

Och där promenerar han iväg från kärleken. Vänder sig inte om, ångrar sig inte och letar upp den, springer inte tillbaka inte ens nästan eller litegrann. Sekunderna innan tittade han försiktigt ner på mina skor och sa "det blir bäst så" och jag tänker bara att "vadå bäst så?! förklara för mig hur det kan vara mitt bästa att vara utan dig.. Tårarna rinner ikapp med regnet när man förstår att han har rätt.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0