If i wrote a book, would you read it

Kärleken är duktig på att krossa, lura folk och locka fram sidor man aldrig ville äga.

Jag hatar hur kärlek får mina vänner att försvinna iväg på små moln och sluta ringa tillbaka. Jag hatar hur kärlek får mig att sluta ringa tillbaka till mina vänner. Jag hatar hur kärlek får mig att fylla papper efter papper med ett och samma namn, men när han väl står framför mig är alla ord slut och det gör bara ont i magen. Jag hatar att ligga vaken och veta att han kanske, kanske, kanske kommer att vara på den där klubben imorgon men när jag väl är där, stinker det av hans frånvaro. Jag hatar att analysera varenda gest han gör, varenda sms jag får och tillslut övertyga mig själv om att de blir ingen nästa gång. 
Jag hatar överhuvudtaget att titta in i hans ögon (det gör ont).

Så många jävla tårar som ens vänner tvingats torka bort, och sedan, när han står där klistras ett leende på för alla älskar lyckliga människor,.

(Men ibland (ibland, ibland, ibland) är kärlek det vackraste som finns. När man håller en annan hand i sin och vaknar med en närhet mot sin rygg. När man ringer och någon svarar och när man ger ett leende får man ett tillbaka. När sådant händer minns man inte riktigt längre att olycklig kärlek existerar. Därför att det viktigt att skriva om den också, för kärlek kan göra så hemskt, hemskt ont.)


Förstår att de låter som om jag är värsta broken hearted girl. haha Men de är jag inte är bara jävligt bra på att inte blanda in feelings. Undrar ens om jag kan blir kär? Tycker bara om att skriva en massa (:
Nu kommer sanija hit på kaffe sen ska vi snurra ner till stan, måste hitta ngt att ha på mig till nyår? help.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0