I'm in too deep;



 Det enda som går runt i mitt huvud nu är umgänge där mitt sociala liv står i fokus. Jag har upptäckt att anledningen till det är för att jag inte vågar vara ensam längre, speciellt inte på kvällarna. Inte att jag är rädd för andra människor, utan att jag är rädd för mina egna tankar och min ensamhet. Jag har börjat hata att vara ensam, vilket var något jag njöt av förut. Nu vill jag ständigt ha någon vid min sida som fyller ut de tomma rummen  som finns inom mig. Gud, vad djupt det lät.  Men det känns så, tyvärr.


Så fort jag är ensam så kommer jag på allt det dåliga som jag förträngt och allt upprepas igen i mina tankar. Att jag aldrig kan glömma saker och ting, det är något som förföljt mig i hela mitt liv. Jag har så svårt att bara glömma och gå vidare, som om ingenting har hänt. Det är inte konstigt att jag enbart har drömt mardrömmar de senaste 7-8 månaderna. Utan överdrift, vad jag minns, har jag inte drömt något vackert på länge. Det skrämmer mig lite. Kan det betyda något?



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0